Rosornas ö.
Blommor i krans.
Jordgubbar med vaniljglass.
Potatis, lax, dill och en sill.
Mamma, pappa och en syster.
En katt fick fnatt.
Jag sitter här mitt i den saliga blandningen.
Glad, road och älskad. Tar en potatis till.
Lyssnar till den härliga vinden som susar i träden.
Tittar på den vackra solen som går ner i söder.
Aldrig, aldrig får denna stund ta slut.
Min tid med min familj.
Den bästa tiden på dygnet.
Denna vackra lilla ö.
Rosornas ö.
Ettan.
Om jag var en liten liten sak.
Om jag inte syntes.
Vem skulle då se mig?
Att se alla men inte bli sedd.
En röd himmel vill bli sedd.
Den är där som en hotande,
men endå fin
Trygg.
Jag vill att allt ska vara vackert som en sommaräng
som en kompis
som havet
som det var i ettan.
Ettan var vackert
jag då fann tre änglar som skulle göra mitt liv underbart.
Jag hoppas jag är en ängel.
Som får tillbaka det.
Men hoppas
det kan man alltid göra.
Svårt.
Det är svårt att beskriva
en liten känsla jag fick
Varför
ska det vara så svårt
med allt?
Jag vill inte såra någon
jag lovar!
Men ibland händer det
och då mår jag inte bra
sämst
Dåligt
är det med osanning
tycker jag
dåligt
att lämna
det är svårt
snälla,
lämna mig inte!
(Måste ha varit när Anja inte var med oss för ett tag...och lite till Sanna med)
Gymnasiet.
En jobbig dag.
En sådan dag då allt går fel.
Ibland.
Sitter på en sten och väntar.
Väntar på att något ska hända.
Vill bort från allt.
Det där huset där alla går.
Går och står.
Pratar och skriker.
Viskar och snackar skit.
Ett ställe där allt kan gå så bra,
men ibland blir allt till
en klottrad vägg
där allt bara är huller om buller.
Gymnasiet.
(Japp. Så tyckte jag om gymnasiet många dagar.)
De allra bästa.
Mina vänner är de bästa i hela världen!
De finns alltid där för en och stöder en i alla sammanhang.
Alla borde få veta vad en riktig vän är.
Alla borde få ta del av mina vänner.
Alla borde få känna dessa personligheter.
Fastän vi är olika, så går vi ihop som jordgubbar och vaniljglass.
Varför skriver jag då detta?
Jo, därför att jag älskar mina vänner!!!
Vem vet?
Anorektisk.
Underviktig.
För smal.
Smal.
Mullig.
För tjock.
Tjock.
Överviktig.
Fetma.
Vem vet vad man ska vara?
Varför vill alla vara smala?
Egentligen?
Är det något att sträva efter?
Man undrar.
Alla dessa ord.
De kan skrämma en mycket.
Många bryr sig.
Andra inte.
Jag tror inte att jag bryr mig.
Tjejen som alltid ler.
En tjej som älskar sig själv.
Hon är vacker, omtyckt och för det mesta glad.
Vänner, det har hon många.
Många ytliga sådana.
Men en vän som hon kan berätta hemligheter för.
En sådan som aldrig skulle berätta hennes hemligheter.
Hon tar med sig dessa i graven.
Tjejen skrattar.
Hon älskar att göra det.
Hon vill aldrig visa att hon är ledsen eller arg inför sina vänner.
Men när hon kommer inanför dörren bryter allt lös.
Hon är en glad tjej.
Egentligen.
Såja. Där var lite dikter från förr. Hoppas ni gillade dem. Jag är ganska stolt faktiskt:)
1 kommentar:
puss hjärtat!
Skicka en kommentar